att rasa

allt bara rasar

Jag tänker mycket på X. Om han överhuvudtaget saknar mig, och jag har väl insett lite nu att jag har jobbat som fan på att fylla mitt liv med saker så att jag inte ska sakna honom och att det ska vara liksom

"nej, men jag klarar mig bra utan honom och allt är frid och fröjd och jag kan till och med se att det var bra att vi gjorde slut"

bullshit

Jag vet inte om jag är kär i honom. Men jag tror iallafall att jag har kommit fram till att jag tycker att vi gav upp; rättelse; att han gav upp. Att han gav upp mig.

Och den insikten gör så otroligt jävla ont inom mig att jag bara vill lägga mig ned och skrika rakt ut.

att bli bortvald
fucking story of my life

Jag vet liksom inte riktigt heller hur jag ska börja; det känns som att jag har halkat ned igen på den här stegen som jag sakta men säkert klättrar på sedan vi gjorde slut.

SWOOM

Nere två steg, och den enda skillnaden nu är att folk tycker;
jamen det var ju två månader sedan du borde väl ha kommit över det vid det här laget.

Och jag har fan ingen att prata med och det gör så ont hela tiden hjälp mig någon det gör så fruktansvärt ont inom mig att så fort jag snuddar vid den där känslan i magen är det som att jag vill kräkas av smärtan.

Efter att ha pratat med A idag känns det lite bättre. Men det är för sällan, hon är för långt bort. Och jag vill prata med B också. Bästa B, underbara B som jag bara älskar hela tiden; jag vill höra hennes varma röst och bara höra att;

ja, gumman det kommer att bli bra. Du vet hur det är det fruktansvärda onda kommer att gå över jag lovar älskling det blir bra.