i hate that i love you

Jag hatar dig

förstår du det?
ser du det?

att just nu; verkligen just just nu

hatar jag dig

...

Torsdag

Vi ska fira K av någon anledning. Och han har varit bortrest ett tag och han kommer hem och jag är glad så glad för hans skulle och han har varit borta i samma stad som hon bor i men nu kommer han hem och vi messar och vi ska ses.

sen ser jag på facebook att hon också kommer

och jag känner mig
så.jävla.dum.

en riktig bimbo

och det blir torsdag och jag vi ska ses och det är flera vänner och vi skrattar och pratar och hon sitter där och jag hatar henne

förlåt

men jag hatar henne

jag hatar det hon har

och jag hatar K

och jag hatar att jag har blivit en person som hatar
för det är inte en person jag brukar vara

och jag sitter där bredvid K
och jag känner hur hela min kropp skrattar och hur det ekar inne långt inne i huvudet

FEL FEL FEL FEL

fel

jag hatar det

jag ser hur han anstränger sig för att hitta kemin med henne
och jag ser han ser alla ser hur dom faktiskt inte hör ihop

jag ser

...

När jag sedan går regniga gatan hem

lyssnar på starkaste musiken

så har hatet gått över till ilska

varför?

varför sätter du igång saker när du inte har något att ge?

varför?

varför ser du inte att du gör fel?
hur kan du inte se att det är fel?

...


nu dödar jag det
nip it in the bud
låter det vara en dröm

just nu

uppmaning.

jag sitter i sängen med musiken på och bara hulkar

bäbisgråter

hurrni

jag har precis läst en bok som ni ska läsa

och nu menar jag inte

"en jättejättebra bok verkligen den borde du faktiskt ta att läsa den är intressant blabla"

utan

ni måste

måste

The Road skriven av Cormac McCarthy

snälla 

snälla

läs den

att stega framåt.

idag börjar nya delskursen på skolan och jag är där tidigt och det är en lång lång dag med kaffe och chokladbit och studenten sitter där också i ett hörn

jag vet det för jag sneglar lite i smyg med oseende ögon
sitter bredvid R och lyssnar och skriver så att händerna blöder

Vi har rast och jag smyger iväg till caféet och går in och ser

en vacker man med guldlockar som ligger i en soffa och sover
och ljuset faller sådär löjligt vackert över hans ansikte;

vi snackar typ disneylöjligt nu

och jag bara

går förbi

kollar

går förbi igen

kollar

och sen när jag går förbi tredje gången tänker jag att nu gäller det att hålla trosorna i styr, det och att nu måste jag skynda mig annars kommer jag försent

skyndar skyndar skyndar till föreläsningen

kommer in och är sprallig och glad

...


någon timme in vänder sig R om, tar mitt block och klottrar snabbt dit; snygg kille i hörnet bakom dig!

jag vrider på huvudet;

och tittar rakt in i ögonen på den sovande mannen,

nu väldigt väldigt vaken


kan bli en bra delkurs det här

fan.

skrattar
leker
flörtar

men ändå

tänker på K

tänker på K:s smala midja, smala höfter som passar pusselbra in mellan mina ben, skulle ligga där vilandes medan vi ser på varandra med den där blicken som vi har, eldblicken, fyverkeriögonen, vi skulle ligga där mellan två syndiga lakan och se på varandra med allt i ögonen och jag skulle känna det där lugna fina mjuka som jag alltid gör när jag är med honom och jag skulle våga vi skulle våga varandra

...

men istället

är det jag ensam hemma
i min säng

en kall säng utan K

och jag vill inte ens tänka på alla inviter jag har skjutit ut och alla svar jag har fått från andra män

för jag var verkligen glitterklack ikväll

jag vill bara tänka på K,
hurrni det är jättehemskt men jag vill egentligen bara tänka på K

och önska att jag hade hans drömvänliga armar att komma hem till

fan

fuckable

ikväll

ikväll

ikväll

ut i vimlet runtomkring träffa prata skratta röka
dricka ur ölglaset, vifta med ögonfransarna

jag vill ha dig

nya kläder, glitter på ögonlocket
röda naglar, my best dancing shoes

jag har fucking matchande underkläder;

IKVÄLL VILL JAG LIGGA


wish me luck boys and girls

uppdatering

det här med avstånd

fysiskt avstånd
psykiskt avstånd

K kan sitta två meter bort från mig
men kännas innanför huden

eller tvärtom

sitta bredvid
och kännas ljusår bort

...

när vi kramar hejdå måste jag kröka tårna för att inte hålla kvar,
drar in hans doft vanilj kanel nånting nånting
tänker på vadsomhelst fotboll musik film skolangamlatanterbakverkträdgårdsbestyrK

hah

...

försöker "underhålla" mig med andra saker
studenten söker kontakt
jag svarar vänskapligt
arrangerar möjligheter för R
hon blir sur och fräser "kan du inte se vad som händer" i telefonen

jag trodde hon skulle bli glad

puh

...

det ligger en hondjävul inne i mig och spinner
vill ställa sig upp och skrika

TA TAG I DITT LIV!
VAR INTE SÅ SVAG!
KOM VACKRA POJKAR KOM!
JAG SLUKAR ER!

...

tristess

möblerar om rummet för att slippa plugga
målar naglarna för att slippa tänka
börjar sticka en halsduk för att sysselsätta fingrarna
tränar för att tömma känslorna

...

K:

s. ska du med till xxxland? du måste med vi tänkte åka i slutet av december, du jag kompis och kompis (inte hon)

fyra dagar tre nätter tillsammans med dig i samma hostelrum?

ja, tack gärna.

skumt

efter föreläsningen

ser att X har ringt

ringer upp

telefonsvarare

hej det här är X:s telefonsvarare, han kan inte svara just nu så..."

min egen röst möter mig i luren

...

han har fortfarande inte tagit bort röstmeddelandet jag spelade in åt honom för hundra år sedan

sjukt surrealistiskt

jag blev så förvånad att jag la på

små bitar av allt

Hur ska man bete sig för att kunna hjälpa andra människor? Människor i ens närhet som lider av uppåt- och nedåtstigande depression? Hur ska man kunna bära den personen? Göra livet lättare för den personen?

...

Jag gör vad jag kan för att hjälpa mamma
mamma-personen

inte mamma-mamman

min relation med min mamma är okonventionell
och jävligt jobbig

i många år grät jag tusentals tårar för att hon aldrig kunde ge mig stöd, grät för den förlorade säkerheten som hon slängt bort
sörjde tryggheten som bannlysts

men sen växte jag starkare än min mamma
och tårarna slutade rinna och ersattes av ansvar

ansvar för lillebror
ansvar för familjelyckan, pussla ihop gräl mellan alla olika parter
ansvar för att skälla på pappa, lugna mamma

...

och det är som mamma sa idag efter att vi pratat ut om det som hände inatt;

hon blir bättre av att jag bor hemma
hon mår bättre
klarar av mer

och fastän hon vet att det inte är rättvist mot mig att säga så
så är det ju faktiskt sant

för jag har hela ansvaret

och det må vara fördjävligt, hemskt, tragiskt, jobbigt, kvävande, hysteriskt, nedtryckande, stressigt, pressande

det kan mycket väl vara allt det där

men min mamma är alltid min mamma
min enda mamma

som simmade för mig
som simmade för att kunna överleva för mig och min lillebror
och jag vet att hon gör allt med kärlek

för jag må ha haft mörka stunder mörka kvällar
när gamla spöken forsar ut ur hennes mun
men jag har alltid känt hennes kärlek

och jag tänker hjälpa henne att bli så bra hon kan bli

...

ingen är perfekt

det finns ingen människa som ensam kan tillgodose dom behov jag har. Det finns inte den där enda "the one and only" som kan göra mig hel

jag kräver inte allt från en person

istället samlar jag varma, underbar, fina människor runt mig
och plockar från den buffé av egenskaper som dom erbjuder mig

kärlek från mamma
stöd från k
utmanande samtal från studenten
systerskap från b
lugn från pappa
syskonbus från mina äldre syskon
beundran från lillebror
lojalitet från a
inspiration från r

och mycket mycket mer

för det är fan så otroligt mycket bättre
än att lägga alla ägg i en korg

och sedan falla sönder när korgen åker i marken

backslash

och nu ångrar jag mig såklart

ångrar att jag överhuvudtaget skickade nödsignal till K

för allt känns mycket lättare i dagsljus, eller ja, allt känns mindre i dagsljus

vet inte varför jag gör det där

förminskar mina egna känslor
nästan ber om ursäkt

förlåt
jag finns
ibland mår jag dåligt

...

det här med att aldrig ställa krav, aldrig bråka, aldrig göra någon upprörd. jag kan hålla hetsiga diskussioner i politiska förtecken men jag kan inte ens bjuda in mig själv på en fest. varför gör jag så? rädslan för att jag inte har något värt att hålla fast vid, rädslan för att bli övergiven tar alltid överhanden.

jag vågar aldrig släppa taget
vågar aldrig slappna av
vågar aldrig luta mig tillbaka, falla in i trygghet

för det är då det sker

det är då hemska mamma kommer tillbaka
det är då X säger jag älskar inte dig längre
det är då K inte svarar på mitt nödrop

aldrig slappna av
alltid hålla rustningen uppe

så att bra saker hittar sig in genom springorna
men så att dåliga saker inte berör mig,
för naken vågar jag aldrig vara

...

jag umgås med R och studenten och dom är väl en fem-sex år äldre än mig
och skämtar lite om att jag är ung,

men jag bara tänker

ni vet inte vad ni pratar om

jag växte upp när jag var sju

varför måste det vara så

att jag aldrig kommer kunna flytta hemifrån innan lillebror har blivit stor? För hur ska jag kunna skydda honom mot henne? Mot bästa mamma/hemska mamma?

ikväll är det en sån kväll när jag ställer mig mellan dom två

när mamma vanglar
ringlar
vinglar

stirrblicken

mumlar arga saker

pratar om alla döda hon har sett
visar med händerna hur hon skulle önska att hon kunde skära vrister

mina öron gapar och sväljer orden

alltid

gapar och tar in och lägger i magen
där det är mörka djupa vatten

det är inte den mamma som får tårarna att rinna,
utan tanken på mamma ett par timmar tidigare

fnittermamma
snälla mamma
skrattmamma
gulliga mamma
fina mamma

...

och jag kan inte hålla mig
för att inte drunkna,
för att kunna hålla näsan över ytan

skickar nödsignal till k

"jag mår inte bra"

sms

...


"jag har det ganska bra är ganska full men det går bra"



jag.hatar.dig.

ding-dong, ding-dong

ding-dong ding-dong
så låter sms-signalen

ding-dong
kontaktsökande K sitter på tåget

ding-dong
jag har köpt nya skor

ding-dong
bla bla bla

ding-dong

...

jag är lite arg

igår var jag mest ont ont ont

men idag

är jag fan lite förbannad,
smärtan har jäst sig till ilska

arg på hela situationen

som R sa idag efter att jag berättat om att K ska iväg och hur det känns och födelsedagsfirandet och hon bara:

men S.!
vafan!
ni har ju något!
ni har ju något som ni inte ska släppa!
vafan tänk på hur svårt det är att hitta det där ni har! den där känslan, det där fina!

och jag liksom

ja,

FANIMEJ

JAG VET

...

men

inget blir bättre av att jag tänker tänker fantiserar om allt hela tiden
dagdrömmer
leker fantasilekar där jag träffar på dom på stan och hon är jätteful och jag är jättesnygg och

hah

gud jag vet att det är patetiskt

så

inte mer nu

för idag

idag stänger vi fabriken. den här fredagen ägnas åt annat: nämligen skräpmat, nedladdade serier, stickning, bränna skivor till mysiga vänner och s.-tid. kanske slänger in ett bad också.

...

Hoppas att ni har en jättebra fredag allihopa!

fuck.

23:30

jag:
vad händer i helgen då?

k:
jag åker till blablablastad imorrn (där "tjej" bor)
är där över hela helgen

nej nej nej nej nej nej nej nej nej
det gör ont

nej!

det gör ONT!

...

så nu måste jag alltså tillbringa två helgkvällar med att låtsas om att du inte finns

du finns inte

du finns inte i den där staden tillsammans med henne
du finns inte

ni gör inte en massa saker som jag vill göra med dig
nej
du finns inte

du kysser inte henne
du knullar inte henne

du finns inte
du finns inte

...

svar på kommentar

okej; hugolo skrev en kommentar till förförra inlägget:

alltså, om K är ihop med den andra, då tänker jag att han inte alls hoppas på det sätt du beskriver att du gör? han kan ju orimligen satsa lika mycket som du kan eftersom han fortfarande är uppbunden med den andra. känslofördelningen är skev och jag tycker du borde reagera.

och så började skriva ett svar i kommentatorsfältet men det blev bara längre och längre och till slut lite väl löjligt långt så då tänkte jag att

jag skriver här:

1. Jag vet inte om K är tillsammans med tjejen av många orsaker; för det första bor dom i olika städer och träffas knappt. För det andra har dom känt varandra i några månader. För det tredje så ... ja. Alltså. Jag.

Sen är det ju inte han som hoppas i förra inlägget
det är ju jag

2. det här med känslofördelningen

och den här är jättesvår
för jag kan inte riktigt sätta ord på min känslor hela tiden

jag har skrivit om det här förut också här här och här bland annat
men

alltså

fan

jag vet egentligen ingenting om mina känslor
och jag kan absolut inte klandra honom för någonting
jag har ingen rätt överhuvudtaget att tycka något om han och "tjejen"

när jag skriver här så skriver jag bara mina känslor; rakt av
inga diplomatiska tankar,
inga tillrättalägganden
ingenting

om sanningen ska fram så kan vi inte "ha" någonting just nu
för jag blev dumpad av hans bästa kompis för tre månader sedan
för även om jag inte är kär i X så är jag heller inte mogen för nytt förhållande

och att det är just därför jag har försökt att hålla tillbaka så mycket
eftersom jag inte vet
och eftersom allt runt omkring

eftersom jag inte vill förstöra det vi har genom att slänga mig in i något jag inte vet,

men

jag blir ändå svartsjuk
jag tänker ändå på honom dagligen
vi pratar ändå med varandra jämt
jag vill ändå träffas ofta
jag vill ändå att vi ska ligga bredvid varandra och titta på film mitt i natten och kramas och pussas jätteförsiktigt ibland och hålla handen på hans helt sjukt platta mage och titta in i honungsögonen

ändå

känslofördelningen är inte skev

för hur kan jag kräva att han ska agera och veta och känna allt,
när jag själv inte vet?

jag vet bara att jag bara vill att vi ska vara vi
och att det är själviskt som fan

men

that's the best I can do right now

something about us

"It might not be the right time
I might not be the right one
But there's something about us I want to say
Cause there's something between us anyway

I might not be the right one
It might not be the right time
But there's something about us I've got to do
Some kind of secret I will share with you

...

I need you more than anything in my life
I want you more than anything in my life
I'll miss you more than anyone in my life
I love you more than anyone in my life"

vindstilla

vet ni

idag satt jag hemma hos K

skrattade,
pratade,
var inte så jättenervös

och X var där

och jag åkte hem i X:s bil,
och vi pratade

och det var lite stelt,
men det funkade

absolut

det funkade

men under hela födelsedagsfikat
tittade jag och K på varandra med jämna mellanrum
och hans fina fina fina ögon gjorde att jag kunde

och sen

kvällsms:

K:
God natt nu är det inte min dag längre så nu kan man lika gärna sova

jag:
nej, alla andra dagar delar vi ju på. förutom min födelsedag då.

K:
bra.

och liksom jag känner mig bara stilla. inne i mig är det som att stormen har mojnat lite just nu och att solen börjar komma fram lite.

hoppet börjar komma fram lite

och jag skiter i att hon kommer snart
jag skiter i det

för just nu är hon inte här
och då är mjuka ögonen mina och samtalen mina och hänget mitt och doften min och kramen min och blicken är absolut min
när hon inte är här

då är det mitt

irongirl

idag är det lite konstigt

mens och inga järntabletter, jag har gått runt lite som i en dröm tror jag. svävat lite mellan att hänga med i verkligheten och att sova

drömt
dagdrömt

om Studenten

FAN också

irriterande att min hjärna inte fattar enkla kommandon typ; låt det där vara. eller; tänk på annat.

imorgon fyller K år

jag tänker;
vira in mig i ett sidenband och varsågod?

yeah right

om det ändå vore så enkelt

lördag.

R skickar ett sms om fika när jag vaknar och vi fikar och vi är okej, hon vet att jag gör allt för henne och jag peppar henne att våga kasta sig ut och ta plats och att jag finns där för henne vad som än händer och jag kontrar också med bilder jag har av deras samspel och ja, det ordnar sig.

men

det är lördag

och K.

K ringer och hör av sig och vi ska ses och det är under den här tiden som jag skriver om att jag ska bita ihop

men iallafall

jag åker ut och det är jag och K och "kompis"
vi kollar på film efter film

och jag bara slappnar av i hans sällskap

efter allt drama som kvällen innan bjöd på, är det så fruktansvärt skönt att bara luta sig tillbaka och kunna andas igen

jag och K sitter som vanligt i hans säng och lutar oss mot väggen
delar filt

klockan blir ett två tre fyra mycket sent och när vi sätter på sista filmen känner jag

hans ögon

hans blick

mot mig
mot mitt ansikte

hans ansikte vridet mot mitt ansikte

han stirrar mig

och jag vågar nästan inte andas och jag vågar absolut inte se tillbaka för jag känner hur värmen stiger till mina kinder och tack för att det är mörkt

han halkar nära
närmare

flyttar om kuddar

ytterligare en centimeter

byter ställning

jag ligger min rygg tätt mot hans sida

och tankarna torktumlar runt i huvudet

vi somnar så

och vaknar upp alla tre samtidigt, för "kompis" har också somnat på en madrass på golvet

jag och K ligger under filten och jag är sömnig och mjuk och lite varm, sparkat av mig strumporna i sömnen som vanligt, och så känner jag den;

handen

handen på min sida

trevar över

långsamt
försiktigt
nervöst

promenerar och lägger sig på magen

och jag tror att jag ska explodera

hjärtat slår i 280 och jag börjar nästan skaka, det är för mycket jag får andnöd jag kan inte andas

så

reser sig kompis upp och säger att det är dags att gå och handen försvinner supersnabbt och jag kan andas igen och jag reser mig också upp säger lite för snabbt och lite för högt att jag måste gå på toaletten och går och kommer tillbaka och "kompis" har gått

och jag är så nervös att jag har stora problem med att se K i ögonen
men jag tar mig också hemåt i sakta mak och undertiden får jag ingen rätsida på det hela:

att han har flickvän
eller om han inte har det
och att han dissar när hon är här,
men att han inte ser på henne så som han ser på mig
att han inte kan hålla sig ifrån mig
att min kropp har en hang up på hans
...
att allt mitt arbete på att stå emot och hejda mig och tänka på andra saker tra la la precis blivit reserat och åkt one way express ned i papperskorgen

"keep your love locked down"

fredag.

okej.

Jag kan inte ragga.

Jag kan inte ragga för jag har inte varit singel på fyra år och jag vet inte när killar stöter på mig om det inte sker på ett plumpt stort och klantigt vis.

...

I fredags är vi ute, gänget från skolan.

Gänget från skolan består till största del av individer som är antingen jämngamla med mig eller något år yngre, och jag gillar dem aboslut. Men jag känner mig inte som dem. Jag umgås med R, som är 5 år äldre än mig, och har mer gemensamt med henne än med resten av gänget.

och vi har verkligen hittat varandra. på ett lyckligt regnbågevis med fjärilar och ponys.

Vi vågar varandra, vi vågar våran vänskap. Jag vågar öppna mig för henne, även om jag ser hennes dåliga sidor så vågar jag. och det är helt fantastiskt.

alltså vill jag göra allt för att hon ska bli lycklig. för det är hon värd. självklart absolut.

I gänget från skolan finns också en kille som är jämnårig med R, vi kan kalla honom Studenten. Studenten har läst det vi läser i flera år och jobbar lite som en lärarassistent på kursen. Han är smart. Och roligt. Och intressant.

Och R har fallit för honom.

bland det första vi båda sa om honom var att han verkligen hade "något"

något intressant
spännande
attraktivt

och jag kände också att

oj,

här kommer någon som rör om

i början kollade jag under lugg, i smyg på honom, vågade inte se honom direkt i ögonen, allt för nervös.

Och sen säger R; att hon har fallit.

Och solskenssleendet i mina ögon slocknar, och jag blir glad för hennes skull och visst men vad kul, isolerar den bit av mig som alldeles nyss var väntande pirrig och glad och fryser den till is.

Den biten ska inte fram.

Och vi planerar.

Vi fixar R och jag för att vi ska få ihop alla inklusive Studenten, få med ut, få med på filmkväll. Vi har en filmkväll som går superb och vi spånar runt för att fixa en uppföljning, och lyckas till sist styra upp en ölkväll.

Och fredag kommer och jag mår så bra. Jag är så glad och jag känner mih 100% social trevlig skrattig frågvis fin förväntansfull.

Och Studenten;

Han har ju det där. Det där jag skrev om tidigare, han utmanar mig intellektuellt. Och vi klickar verkligen. Och jag har så underbart kul, jag är i mitt esse, jag skrattar och pratar och dricker och pratar,

och jag jobbar för att R och Studenten ska få möjligheter.

Jag jobbar för att de ska ”hamna” bredvid varandra, och vi har roliga samtal alla tre, eller inte alls bara vi tre utan alla som är med, men det är jag och Studenten som dominerar samtalen. Och jag kommer på mig själv och

tonar ned mig, jag vill inte stjäla hennes thunder

men i takt med att alkoholnivån i min kropp stiger blir det svårare och svårare att dämpa mig själv, för jag har så otroligt roligt.

Vi går från en stadsdel till en annan och på vägen dit sackar jag efter lite för jag röker en cigg eller tre och alla går så väldigt snabbt och

Han söker upp mig

Studenten

Han sackar efter

Låter sina långa ben tappa tempot för att matcha dem med mina korta och tjocka som pinnar på

Går jämte mig, och fortsätter samtalen, plockar upp trådar som jag har lämnat oknutna på stället innan, när alla överröstade varandra, skrek om plats

Och jag blickar framåt och ser R gå och prata med en annan kille från gruppen, och det verkar vara lite allvarligt så jag tänker;

ok, då går jag väl här?

Bredvid honom?

Men titta i marken och håll väl valda bitar frusna i is.

Det går väl bra? Inga problem.

Sen kommer R och vi pratar alla tre om allt möjligt och jag blir stolt över mig, för jag är så öppen och jag tar chansen att förändra mig själv för jag vågar det inför Studenten för han är så öppen själv och allt blir snabbt intimt och spännande och jag känner att det är ett steg framåt för min person

Och vi kommer till ställe nummer två, och R springer fram till mig och säger

Studenten ska åka hem, det går inte du måste få honom att stanna!

Så jag går fram till studenten, och bara puttar hon framför mig säger nu hänger du med här, det var mord och inga visor och han följer med in

Vi grupperar oss inne på stället, det blir återigen jag, R och Studenten och vi sitter i en liten triangel, jag och Studenten hamnar på höga stolar och våra ben nuddar varandra lite och R sitter lite lägre men jag tänker

Isbit

Isbit

Isbit

Isbit

Och jag sätter igång ett samtal som R är expert på för att ge henne thunder och jag lutar mig framåt mot R och jag ger henne mitt hela fokus, jag visar på alla möjliga kroppspråkliga termer att det är hon som är alfahonan,

Och jag hör någon prata om cigg

Och jag tänker; perfekt.

Nu får dom en chans att vara ensamma.

Så jag går ut och röker med två trevliga människor och sitter kvar extra länge och när jag kommer in; då sitter R och Studenten och tittar busstider och Studenten är på hemgång.

Så går studenten och alla kramar alla och det blir kramkalas och jag säger ungefär som en avslutande grej, att

Men du ha det så kul nudå och vi hörs väl?

Och

Enligt R:

Ser han rakt på mig och säger

Hör av dig.

...

Och R bryter ihop

Och kvällen slutar med att hon åker hem gråtandes och jag

Jag

Jag bara sitter där på baren och undrar vad som precis hände?

bita ihop

igår hände det mycket mycket mycket. Och jag ska berätta för er, men inte just nu.

För jag behöver skriva om just nu. Att just nu sitter jag framför datorn och tårarna simmar i ögonen och jag vet inte varför men allt känns bara kaos inuti. Och det känns inte kul längre. Det känns ensamt och öde.

Och idag så saknar jag älskar jag vill jag vara med X.

Idag vill jag ha hans tröst, idag vill jag ha hans kärleksskak som alltid fick mig att skratta mellan tårarna och idag vill jag inte att han någonsin ska hitta någon annan och idag vill jag inte jag vill inte jag vill inte

och nu rinner det ned för mina kinder

idag skickar jag sms till K och säger jag dör av ensamheten, att jag inte kan vänta till kl 22 när matchen är slut utan att jag vill träffas nu.

Jag vill berätta att jag rasar, att jag rasar jättefort och jättesnabbt och att ensamheten rider mig hårt och att det känns som att jag dör inombords. Men jag vågar inte kan inte vågar inte kasta mig ut vågar inte lita på att han tar emot sväljer allt sväljer allt om och om igen

och han svarar att vi hörs av i halvtid
och ring "kompis" för han vill nog hitta på något

och han förstår inte
han förstår inte att

jag faller

there is a disturbance in the force

inatt drömde jag att jag och K skulle träffas, jag drömde om den föreståndande helgen, för jag och K ska träffas och dricka alkohol och fira hans födelsedag i förtid och det ska bli skitkul verkligen.

verkligen

skitkul

men så drömde jag att X fick reda på att vi skulle hitta på något och bjöd in sig själv på det där otroligt avslappnade sättet som han brukar göra, jag vet inte hur han gör det; jag bjuder aldrig in mig till någon. ALDRIG.

och

så när jag vaknade imorse hade jag det där trycket igen
lite ångest-trycket
det sätter sig över hjärtat och lungorna och lite i magen

äsch
jag vet inte rikigt vad jag vill säga med allt det här

mest att

jag vet om att jag springer bort från det
men hur gör jag för att stanna?

bara tanken på att träffa X sätter igång hela mitt alarm alarm-system i kroppen och jag börjar svettas och blir nervös och lite lätt illamående

jag är rädd
rädd för att träffa honom och känna en massa saker
och rädd för att träffa honom och inte känna någonting och bli tvungen att lära känna honom på nytt och rädd för att träffa honom och känna och ramla tillbaka ned för stegen fan

jag är fruktansvärt rädd just nu bara

förändring

Okej.

Vi vet alla att det är svårt med förändring. Att det är svårt att ändra sina ways of life, lägga om spåren och börja på nytt. Att det inte bara är att knäppa med fingrarna så flyger alla bekymmer iväg och man står där hel och ren som ett nyfött barn. Vi fattar; det är ett helvete.

men,

ändå.

liksom.

i fredags var jag och K hemma hos en kompis och kollade på film. Och jag sitter där i samma soffa centimetrarna ifrån honom och bara

oj titta vilken intressant film, kolla filmen s. kolla filmen s. kolla kolla kolla å nej nu kollar jag på K igen vad ska jag göra? tillbaka till filmen filmen film film... gud vilka vackra ögon han har om jag blundar nu och andas in luften så känner jag hans doft ops tv film tillbaka till verkligheten film film film film K K K K K K K K K fan film film film vad kollar vi på egentligen?

det är svårt att lära gamla hundar sitta

fine I get it

men det är fan så svårare att leka kompis med någon man vill knulla

Nytändning

Jag vet inte varför, men idag känns allt bra. Även fast jag har svårt att glömma X och även fast jag har svårt att övertala mig själv om att K inte vill ha mig och att jag inte vill ha honom så känns idag faktiskt som en

bra dag

och det är ju liksom
hurra hurra hurra!

idag
som jag ska platta håret och göra mig fin
åka och ha tillställning med nya kompisarna från nya plugget
dricka sake och ha intellektuellt stimulerande samtal

idag!

hah

man vet att man är bitter när man ser en unge i en barnvagn som gråter och ens första tanke är

"grina på du, det blir inte roligare än såhär"

ont

pratar med X på msn och jag känner hur det

trycker

det ligger något tryckt över hjärtat
över magen
det är lite svårare att andas

jag blir förvånad för,
hallå?
vad kom det här ifrån?

två steg framåt
ett tillbaka

jag tänker på att han ska ut och festa
och bli full

med andra människor

X och andra människor

det gör ont

det gör ont att han lever sitt liv som vanligt

saknar han någonsin mig?
tänker han någonsin på mig?

jag, som undviker att tänka på honom
undviker att sakna honom
undviker att överhuvudtaget erkänna att han finns

det är egentligen lite komiskt
hur mycket jag spjärnar emot verkligheten,

med X
med K

jag ligger lågt under ytan tills det går över
bryta ihop och gå vidare
bita ihop och låta smärtan värka ut
blunda och hoppas att det känns lite bättre imorgon

två steg framåt
ett steg tillbaka

och jag märker ju faktiskt att jag inte är

lycklig

just nu

att jag faktiskt inte mår helt bra
det är som Världens Bästa Flickvän skrev i något inlägg;

jag väjer undan för jobbiga saker

omedvetet,

viker undan för filmer med olyckliga kärleksslut,
viker undan från hjärtskärande historier
viker undan

omedvetet

det värker
i hjärtat

gud vad det värker

för X slutade älskade mig,
och K kanske aldrig kommer älska mig

knivar i hjärtat och tårar i ögonen när jag tänker på det att

X slutade älska mig

det gör mig svag i hela kroppen
och mörkrädd och panikslagen och

nej jag vill inte, nu låser jag in mig för all framtid

för jag vet inte hur jag ska våga öppna upp lilla hjärtat
och ställa ut henne på auktion,

lilla hjärtat med gamla ärr från första kärleken
och med rivsår och spikar från X

lilla hjärtat som hoppas hoppas hoppas
kan inte låta bli att hoppas på K
men som vet

innerst inne vet

att det bästa just nu
är att ligga lågt, under radarn
och samla kraft

två steg framåt
ett steg tillbaka

att stå emot.

17:26:
Hallå där! Ska vi hitta på något imorgon kväll kanske? Dra ihop ett gäng så att "tjejen" får se något annat än ditt rum?

18:07:
javisst, fast hon åker hem imorrn men vi kan göra det ändå vetja!


Jag vill inte tänka på känslor som jag har svalt och som ligger och fräter i min mage nu, jag kan inte tillåta mig själv att sitta i något slags drömnirvana, det funkar inte det funkar inte VAKNA NU!

Så okej;

tankar.

att förstå hur andra människor tänker,
utan att kunna fråga rakt ut

hur lyckas man med det?

för jag menar,
det hade ju varit något enklare om han liksom pratade på om sin "tjej" om hur bra dom har det hur mycket han gillar henne bla bla bla

eller

om han

inte sände ut så tvetydiga signaler hela tiden,
för jag tänker fan inte vänta

jag står fortfarande där som en envis tjurig unge och stretar emot med båda fötterna,
tar spjärn;

nej! du kan inte styra mig!
nej! jag tänker inte lita på dig!
nej! jag tänker inte förvänta mig någonting!

sluta se på mig sådär
sluta le mot mig sådär

jag vägrar!

jag vill inte!

...

så,

imorrn kväll ska vi träffas för första gången på länge

får se hur jag står mig