jag vet inte om det är den kemiska ångesten som har kickat in, men jag känner mig ganska dyster. och rädd. för jag har under den här helgen hoppat ut lite ur mig själv och tänkt till. och kommit fram till att jag faktiskt håller på att sätta mig själv i skiten.
och då menar jag inte för alla externa problem som snurrar runt mig och K
utan att jag faktiskt håller på att gilla honom för mycket
mycket mycket mycket
att jag faktiskt håller på att falla för honom lite
herregud vad det låter
och det är verkligen inte bra för mig,
eftersom jag vet att det inte kan bli någonting
det är en ologisk dröm typ
för han känner nog inte samma sak med mig
så jag tänker hålla emot
som fan
iallafall ett litet tag till
och sen får vi se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag fungerar precis likadant. När man vet på förhand att det kommer betyda trubbel är det så vansinnigt mycket mer spännande och tilldragande. Och gud så man kämpar emot..
ja, det är för djävligt!
Skicka en kommentar