bita ihop

igår hände det mycket mycket mycket. Och jag ska berätta för er, men inte just nu.

För jag behöver skriva om just nu. Att just nu sitter jag framför datorn och tårarna simmar i ögonen och jag vet inte varför men allt känns bara kaos inuti. Och det känns inte kul längre. Det känns ensamt och öde.

Och idag så saknar jag älskar jag vill jag vara med X.

Idag vill jag ha hans tröst, idag vill jag ha hans kärleksskak som alltid fick mig att skratta mellan tårarna och idag vill jag inte att han någonsin ska hitta någon annan och idag vill jag inte jag vill inte jag vill inte

och nu rinner det ned för mina kinder

idag skickar jag sms till K och säger jag dör av ensamheten, att jag inte kan vänta till kl 22 när matchen är slut utan att jag vill träffas nu.

Jag vill berätta att jag rasar, att jag rasar jättefort och jättesnabbt och att ensamheten rider mig hårt och att det känns som att jag dör inombords. Men jag vågar inte kan inte vågar inte kasta mig ut vågar inte lita på att han tar emot sväljer allt sväljer allt om och om igen

och han svarar att vi hörs av i halvtid
och ring "kompis" för han vill nog hitta på något

och han förstår inte
han förstår inte att

jag faller