ont

pratar med X på msn och jag känner hur det

trycker

det ligger något tryckt över hjärtat
över magen
det är lite svårare att andas

jag blir förvånad för,
hallå?
vad kom det här ifrån?

två steg framåt
ett tillbaka

jag tänker på att han ska ut och festa
och bli full

med andra människor

X och andra människor

det gör ont

det gör ont att han lever sitt liv som vanligt

saknar han någonsin mig?
tänker han någonsin på mig?

jag, som undviker att tänka på honom
undviker att sakna honom
undviker att överhuvudtaget erkänna att han finns

det är egentligen lite komiskt
hur mycket jag spjärnar emot verkligheten,

med X
med K

jag ligger lågt under ytan tills det går över
bryta ihop och gå vidare
bita ihop och låta smärtan värka ut
blunda och hoppas att det känns lite bättre imorgon

två steg framåt
ett steg tillbaka

och jag märker ju faktiskt att jag inte är

lycklig

just nu

att jag faktiskt inte mår helt bra
det är som Världens Bästa Flickvän skrev i något inlägg;

jag väjer undan för jobbiga saker

omedvetet,

viker undan för filmer med olyckliga kärleksslut,
viker undan från hjärtskärande historier
viker undan

omedvetet

det värker
i hjärtat

gud vad det värker

för X slutade älskade mig,
och K kanske aldrig kommer älska mig

knivar i hjärtat och tårar i ögonen när jag tänker på det att

X slutade älska mig

det gör mig svag i hela kroppen
och mörkrädd och panikslagen och

nej jag vill inte, nu låser jag in mig för all framtid

för jag vet inte hur jag ska våga öppna upp lilla hjärtat
och ställa ut henne på auktion,

lilla hjärtat med gamla ärr från första kärleken
och med rivsår och spikar från X

lilla hjärtat som hoppas hoppas hoppas
kan inte låta bli att hoppas på K
men som vet

innerst inne vet

att det bästa just nu
är att ligga lågt, under radarn
och samla kraft

två steg framåt
ett steg tillbaka