fikan med X

(torsdag)

så jag sitter och pluggar med datorn i högsta hugg, fokuserad, spänd
märker inte när X smiter upp bakom mig och tar tag i mina axlar

jag blir livrädd

och så

hej hej
hur mår du
bla bla bla

lite nervöst

han ser annorlunda ut
han pratar lite annorlunda

...

det går okej, vi pratar om alla möjliga saker. Jag var väldigt noga med att välja min favoritplats. MIN plats, MIN säkerhet, MIN styrka. Jag sitter där och är väldigt snygg i fula kläder. Jag ser att han kollar in mig, han ger mig komplimanger för att det syns att jag håller på att komma i form. Ibland blir det jobbiga konstpauser som ingen av oss egentligen klarar av.

vi fikar äter klart och sen beger vi oss mot tunnelbanan för vi ska ju åka med samma tåg. Går förbi lite butiker och X ber mig hänga med in. Och jag följer med. 

Jag kommenterar flera gånger på hur kall han är. I sitt språk. Hans kommentarer är lite för bitska bitvis och under några tillfällen så håller han på att fucka upp det totalt men jag är stark; jag säger

nej, det är inte okej att säga så.

och

bara för att jag inte är kär i dig längre så kan du inte skämta om vad som helst.

Vi står inne i en butik och han kollar på lite olika tröjor som han vill prova och samtalet glider omärkbart in på jobbiga saker. Vet inte ens hur det gick till bara helt plötsligt började kom det:

alltså, fan det är så jobbigt jag vill ju veta om du har... alltså med någon snubbe. eller alltså jag vill ju inte veta, men samtidigt så måste jag ju veta. Fast jag kanske inte vill...

och jag tänker

fuck.

jag vill absolut inte veta

hell no

inte en chans att jag vill veta om alla hans jävla fem-i-tre-ragg, jag skulle gå sönder inombords även om jag inte är kär längre, gud vad vidrigt om han har legat. jag har ju inte gjort det.

och jag säger helt ärligt att

nej, jag tänker inte berätta för dig om någonting, för jag vill inte veta vad du har haft för dig

...

Och ändå så är det så; att när jag kommer till min tunnelbanestation och kommer upp från spärrarna, tänder en cigg och börjar gå röksvängen hemåt så känner jag mig inte bra. Jag känner mig ledsen inombords och nästan lite tårig. Men jag vet inte varför. Det kan mycket väl vara så att det är hela ansträngningen av att träffa honom, att der rör upp minnen, att det får mig att sakna det vi hade yada yada yada, men jag tror att anledningen till att det känns så ledsamt fasktiskt mest beror på att jag är besviken på vilken människa X är.

och det är en ganska konstig känsla.