dåligt samvete

Jag pratar med A på skype. Bästa A, fina A som jag har känt ända sedan barnsben. Vi är bästisar och jag älskar alltid henne

trots att hon har sidor som jag verkligen

verkligen

tycker är skitjobbiga
och som jag borde prata med henne om
som jag borde bråka med henne om

men inte kan

jag kan inte bråka med henne

för varje gång jag tänker på att jag ska bråka med henne så snärjs hela halsen ihop det blir svårt att andas och jag börjar gråta

alltså nu snackar vi inte om typ

att hon har varit otrevlig typ
utan liksom

på riktigt

hursomhelst;

det var egentligen inte det jag skulle skriva om

utan att;

som jag kanske har nämnt tidigare så har hon och K lite historia

alltså

jag och K är bästa kompisar
jag och A är bästa kompisar

A och K börjar träffas och ...
tycke uppstår

det händer liksom inget fysiskt
och hon velar väldigt mycket fram och tillbaka

(jag är under den här tiden hennes confidant och vi pratar mycket om hur hon ska göra och allt och jag är under den här tiden fortfarande tillsammans med X)

hon åker iväg till ett annat land i början av augusti
han åker iväg på semester till ett annat land i slutet av juni

liksom

det var lite dödsdömt från början

det slutar med att han förlänger sin semesterresa i landet så att han kommer hem när hon har åkt

(det var under den här tiden som han träffade sin "tjej" som jag fortfarande inte vet om han är tillsammans med eller whatever)

så.

Spola fram två månader
tills typ för några dagar sedan

och det där samtalet på skype

på något vänster kommer vi in på facebook>bilder man inte vill se

typ

a: alltså jag blir ju verkligen sotis när jag kollar på bilder av K och "tjejen"

jag: jasså..? varför det? börjar ana oråd

a: nej, men liksom, vi fick ju inte något riktigt avslut, jag menar jag tänkte ju på honom varje dag när han var borta, ijoförsig så kanske det berodde lite på att han var just borta.. man vill ju alltid ha det man inte kan få.. eller jag iallafall

...

jag har ju fortfarande känslor kvar för honom liksom

...

och han snackade ju om att komma och hälsa på mig,
men liksom
om han nu är med "tjejen" så lär han ju inte komma,
lite av grejen var ju typ att han skulle komma hit och så skulle det vara lite som att vi var tillsammans typ

eller det känns ju som att han förväntade sig det typ
så nu vet jag inte

jag: erhm..
ja, alltså jag vet inte

...

byte av ämne

...

och jag känner mig som världens svin

för hur fan ska jag kunna berätta för henne att det är hon som förväntar sig en massa saker?

och att jag inte ens vet hur det står till med K och "tjejen" eftersom jag inte riktigt kan fråga just nu?

hur fan ska jag kunna berätta vad han och jag har gjort?
hur ska jag kunna berätta

när jag inte vet själv?

när hon liksom

har känslor kvar

och på ett sätt så tycker jag att det inte riktigt är mitt ansvar eftersom det är mellan dom två och att det borde dom reda ut emellan sig

men å andra sidan så är jag hennes bästa vän och

just nu

känner jag mig som en backstabbing bitch