saker vi är värda

det har varit en omtumlande dag, jag har pluggat och jag har varit på bio med K, men det är inget speciellt med det. däremot:

Jag är hemma hos R, en av mina nya bästa människor, som verkligen är helt fantastisk. Hon går på min kurs och hon är verkligen så fin och jag tycker om henne så mycket att jag blir helt rörd. Jag brukar inte gå bra ihop med tjejer och så hittar jag värsta super-duper-bruden på en gång. det är så fint och fantastiskt.

hursom.

vi är hemma hos henne och sitter vid facebook och så

plötsligt

ser jag hur hennes blick liksom fryser till när hon ser en kille som är online
och dom börjar prata

och jag får höra historien,

jag tänker inte lägga ut hennes liv här; men kort och gott dom hade en romans när hon var ute och reste, han bor inte i verige, och vi sitter där och kollar på vad han skriver och tårarna bara trillar ned för R:s kinder

på den underbara vännen som jag har hittat

och jag ser verkligen sorgen som hon har
och jag klappar henne försiktigt på ryggen för även om jag inte vet exakt hur hon känner så
vill jag ändå visa liksom

att

här är jag gumman

och han skriver de mest fantastiska sakerna till henne
de mest romantiska sakerna

och så här efteråt tänker jag på mitt eget liv och hur jävla fattigt det känns
jag menar

jag har haft två förhållanden;

nr. 1 varade i 10 månader och bröt ned mitt självförtroende i botten,

jag gick sönder
han bröt sönder mig i hundra bitar


nr. 2 varade i ungefär 2 ½ år

och även om jag älskade och ville ge mig själv och allt det där

så kan jag fan helt ärligt säga
att den där HIMLASTORMANDE romansen det har jag liksom inte haft, alltså X var och är en underbar människa,

men jag kände alltid mer
jag ville alltid

mer pussar
mer kramar
mer älska mig
mer mer mer

det var så mycket saker som jag ville att X skulle säga till mig som han aldrig sade
det var så mycket saker som jag ville att X skulle göra mot mig som han aldrig gjorde

nu menar jag inte att dissa ned mitt förhållande
jag bara funderar

men liksom

jag bara känner att

fan

jag är också värd det!

jag är värd att höra allt det där som jag vill att någon ska säga till mig
är inte alla värda det?

jag vill bara falla så där helt utan hämningar
och rycka upp mig själv med rötterna för att ta nya tag
svepas iväg

och nej jag snackar fan inte om nån kass prinsess-fantasi
utan om en man som

utmanar mig

provocerar mig till att tänka

tar intiativ

inte skäms för att ärligt säga det jag vill höra

för jag är värd det

hör ni det
älskade brudar

fan vad vi är värda det allihopa!