Och det här med K;
Man kan inte lita på människor
Det maler inom mig i mitt huvudet, det ligger där och bränner hela tiden och jag vet på något plan att han beter sig som ett as. Han dissar mig fredag efter fredag och struntar i sitt löfte om att han inte ska göra om det, fastän han nu vet att jag blir helt förstörd av det.
Jag blir så fruktansvärt besviken,
så FRUKTANSVÄRT besviken
och arg på mig själv för att jag
1. låter honom betyda så mycket för mig att hela min kväll blir förstörd
2. någonsin har litat på honom och trott på honom och bara öppnat mig för honom
och
3. inte kan släppa det; jag kan bara inte låta honom gå som vän
och jag känner mig så djävla DUM I HUVUDET, liksom;
bra vän & bra vän strular = rubbad balans
men jag ville inte tro det, jag ville verkligen tro att det inte var någon fara och det har inte varit det heller men jag är så rädd att han bygger upp murar runt sig nu, att han stöter bort mig för att han inte vågar vår vänskap, för att han är rädd att hans "tjej" hamnar i andra rummet, wtf jag vet inte men jag vet bara att
jag skickar:
hej nu är jag vaken, vad har du för dig?
får aldrig något svar,
jag skickar:
svaara dåå
får aldrig något svar.
dumma brud.
dumma dumma brud.
idiot.
2008-09-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å, jag känner igen mig! Hoppas det känns bättre!
ja usch, tack, det känns bättre! eller bättre och bättre... situationen har förändrats lite...
Skicka en kommentar