My Poor Brain

ligger lite här och tänker på saker som ryms, allt som ryms inom en enda människa; allt som ryms inom mig. Och att om jag tänker på allt som ryms inom mig (romantikern, feministen, den lilla, den stora, den starka den svaga, komikern, modig som ett lejon, en liten fegis, den engagerade, den oengagerade, snygg, ful) så måste det ju finnas hos er, hos dig, hos andra människor minst lika mycket som man inte ser. Och det är kanske därför jag hatar "mode" och "fashionista" så mycket; det är ju så fruktansvärt fattigt. Det bästa, det mest intressant, det värdaste med människor är ju fan det som ligger under säg tre fyra lager.

Sen du som tänker
"vadå vilken floskel, sådär säger ju alla men det är ju ingen som menar det"

då tänker jag att stackars dig som inte har fattat det än

att yta

är

ren

skit